Silly season. Det där lite töntiga uttrycket som dyker upp så fort isen smälter och slutspelet är klart. Plötsligt handlar varenda hockeyrubrik om vem som byter klubb, vem som förlänger och vem som är på väg över Atlanten. Men vad är det egentligen, och varför heter det “silly”?
Kort sagt: silly season är perioden mellan två säsonger när lagen sätter sina nya trupper. Övergångar. Förlängningar. Rykten. Och en och annan magstark läcka från sportbladsjournalister. Det är när hockeyåret står still, fast nästan ingenting känns lugnt.
Var kommer det knasiga namnet ifrån?
Uttrycket är verkligen inte hockeyspecifikt. Det dök upp i brittisk press redan 1861, närmare bestämt i en text i tidskriften Saturday Review. Tanken var rätt så enkel: när parlamentet hade sommaruppehåll och de rutinerade redaktörerna låg i hängmattan fick yngre reportrar fylla sidorna med vad som helst. Resultatet blev “silly” , alltså töntigt.
Att begreppet sedan glidit in i sportvärlden beror nog på att övergångsperioden ger samma känsla. Tunna nyheter, vild spekulation, en hel del rubriker som inte alltid håller måttet. På andra håll i Europa pratar man om “agurktid” eller “Sauregurkenzeit” (gurktid). Vi i Sverige har bara kört på den engelska varianten.
När drar silly season igång?
För svensk hockey startar det i praktiken så fort SHL-slutspelet är avgjort, oftast någonstans i april. Då börjar klubbarna ringa, agenter rör på sig, och Sportbladet och HockeyNews slipar pennorna.
Det officiella datumet är dock 16 maj. Då löper svenska hockeyårets bokföring ut och nya kontrakt blir formellt giltiga i förbundets register. Innan dess kan klubbarna prata, skriva preliminärt och teasa ut nyheter, men spelarna byter inte klubb på pappret förrän systemet rullar över.
I NHL ser det lite annorlunda ut. Free agency öppnar 1 juli och fortsätter under sommaren. Och innan dess har trade deadline (i mars) gjort sitt. I 2026 års upplaga handlade Colorado till sig Nazem Kadri från Calgary, något som hjälpte Gabriel Landeskog och hans Avalanche framåt i slutspelet.
Vad händer egentligen?
Tre saker, i grova drag. Först kommer förlängningarna. Lagen försöker hålla kvar sina egna spelare innan någon annan vinkar med pengar. Sen kommer värvningarna, som är där rubrikerna sitter. Och så finns det rykten, vilket är nästan 70 procent av allt som skrivs (och kanske 20 procent som faktiskt blir sant).
Tränarjobbet hör också hit. När Johan Hedberg presenterades som ny tränare i Leksand tidigare i år var det ett klassiskt sikly season-drag, även om det skedde mitt under säsongen.
För de stora klubbarna är det här en hel show. Kolla bara Brynäs och deras nyfrvärv inför säsongen. Varje rykte plockas upp, vänds och vrids på i forum och poddar.
Och vill du följa det själv utan att drunkna? Det finns rätt så många goda sätt. Apparna och sajterna som funkar bäst för hockeyresulatt och statistik brkar också lägga upp transferflöden, så det blir enklare att hänga med.
Är det allt? Nja. Silly season har en tendens att kännas oändlig medan den pågår och försvimna i ett ögonblick när säsongen drar igång igen. Men det är just det som gör den lite kul. För många fans är ryktesperioden nästan lika rolig som matcherna.